8. Money Management.

Sektionen uppdaterades senast: 2010-09-02.

Inledning

Hela syftet med att agera på marknaden är att göra vinster, och gärna på ett så säkert och enkelt sätt som möjligt. Varje individuell investerare och trader måste göra en slags sammanvägning av hur mycket tid och ork de vill lägga på analys av marknaden, eftersom att det påverkar hur man vill hantera sin risk.

Risken skall alltid vara under kontroll. Ju mer kontroll, ju mer definierat, desto bättre, och risken bör också ställas mot det potentiella utfallet om man har rätt.

Varför ska risken vara under kontroll? Svaret är ganska enkelt om man funderar en stund. Erfarna Elliott Wave Theory-analytiker kan inte förutsäga framtiden (även fast det kan verka som att det är det jag håller på med i den här analystjänsten). Andra tekniska metoder kan inte förutsäga framtiden. Det enda som en analytiker/trader/investerare kan förutsäga och kontrollera är den initiala risken i en ny position. Att inte kontrollera det enda man kan kontrollera i marknaden innebär att man gör sig redo att förlora pengar. Naturligtvis, för den som kör buy-and-hold-metoden så kan det verkar som att det lönar sig att strunta i risken. Det är dock relativt farligt. Exempelvis, från toppnoteringarna kring 1928-1929 tog det Dow Jones Industrial Average cirka 20 år på sig att återhämta sig från den stora kraschen mellan 1929 och 1932. Dessutom, ur indexet Dow Jones Industrial Average rensades konkursbolagen bort när de gick under. Många bolag strök med på den tiden, och var alltså inte med på återhämtningen som följde. Därför anser jag att buy-and-hold är en farlig strategi att använda. Den förutsätter att kurserna vänder upp inom din livstid. Komiskt och märkligt nog är många yngre investerare mer benägna att trada kortsiktigt medan många äldre bara låter det ligga, trots att tiden talar för de yngre och mot de äldre (alltså de olika grupperna borde ta över den andra gruppens beteende).

Så vad hela den här sektionen går ut på är att visa hur man kontrollerar risken och kan göra vinster på ett säkrare sätt. De viktigaste komponenterna har jag hittills funnit vara 1) positionsstorlek, 2) exithantering, 3) mängden affärer ställt i relation till resultaten och 4) teknisk analys och trade-setups.

En del av de här sakerna är väldigt nära sammanlänkade, och viss överlappning mellan sektionerna är att räkna med.

1. Positionsstorlek.

Läsaren ombeds först läsa den väldigt simplistiska guiden om positionsstorlek som erhålls som bonus vid registrering på sidan. Tryck här för att ladda ner och läsa guiden en gång till.

Att använda låga positionsstorlekar initialt då man testar ett nytt scenario (alltså testar ett köp- eller säljläge) är viktigt för att man vet inte om man har rätt och det gäller att bevara portföljens kapital så intakt som möjligt.

Anta att du börjar med ett kapital på 100 000 SEK. Du hittar vad du tror är ett köpläge och satsar 50% av portföljen på det, alltså 50 000 SEK. Du har fel och din position minskar med -20% i värde, alltså en förlust på 50 000 * -0,2 = -10 000 SEK. Du har nu endast 90% av ditt tradingkapital kvar. För att gå Break Even måste du nu göra en vinst på +11,11% på hela portföljens kapital, och självfallet då utan att förlora något mer eget kapital.

Du har nu 90 000 SEK kvar. Du hittar vad du tror är ett bra köpläge, och satsar ånyo 50% av portföljen på det, alltså 45 000 SEK. Du har fel och din position minskar med -5% i värde, alltså en förlust på 45000 * -0,05 = -2250 SEK. Förlusten var i det här fallet mindre, men ändå på cirka 2% av porföljens totala värde. Ditt nya portföljvärde är 87750 SEK och för att nå Break Even måste du göra en vinst på +13,96% på hela portföljens värde, utan att förlora något mer kapital.

Och så vidare. Jag skulle kunna fortsätta med detta exempel i en längre serie, men det känns inte lönt. För varje gång som du misslyckas så höjer du alltså din ribba för att nå Break Even.

Ralph Vince har gjort en studie av där man testar hur folk resonerar kring positionsstorlekar. Man valde medvetet ut 40 personer som hade en så kallad Ph.D. (filosofie doktor tror jag termen är på svenska). Man sorterade medvetet bort personer som hade en bakgrund i statistik eller trading. Man lät dem sedan spela ett speciellt spel.

I korthet gick spelet till så här: Deltagarna fick en summa på $1000 vid starten. De fick 100 trading-rundor på sig, alltså 100 affärer, och sannolikheten att de vann var satt till 60%. Om spelaren vann så fick han/hon den satsade summan, och när de förlorade förlorade de den satsade summan. Alltså, satsade spelaren $100 och vann så fick spelaren $100 i vinst. Och satsade $100 på en förlorad trade blev alltså en förlust på $100. I det ena fallet blev $100 istället $200, och i det andra fallet blev $100 till $0.

Trots att de hade en 60%-ig sannolikhet att vinna varje affär, så visade det sig när man sammanställde resultaten att 38 av de 40 deltagarna hade förlorat pengar totalt sett. Alltså 95% av deltagarna hade förlorat pengar i ett spel med en 60%-ig vinstchans per spelomgång.

Hur är det möjligt? Tja, med 60% chans att vinna är sannolikheten 40% att du har fel nästa gång du satsar pengar. Den är 16% att du förlorar pengar två gånger i rad. 6,4% att du förlorar pengar 3 gånger i rad. Och 2,56% att du förlorar pengar 4 gånger i rad. Och det stora problemet är att många tror att bara för att man har förlorat 4 gånger i rad så måste man vinna nästa gång. Så är det inte.

Har du väl förlorat pengar en gång, då måste du därefter alltid göra en högre procentuell vinst bara för att kompensera för förlusten. Om du aggressivt satsar mycket pengar efter att du redan har förlorat en gång, i hopp om att återta vinsten direkt i nästa affär, så har du i spelet beskrivet ovanför ändå 16% sannolikhet för en förlust andra gången du spelar. Det är en hög siffra, särskilt ställt i relation till att om du har riskerat mycket kapital så ger en stor vinst kanske dig ändå bara en Break Even-situation, vilket i och för sig är trevligt och bättre än ingenting. Men du är då tillbaka på ruta ett, och om du fortsätter med höga risker initialt så är det mer troligt att du förlorar över tiden. Särskilt vad gäller finansiella instrument, där du inte har någon garanterad vinstchans när du satsar pengar. Studera den här tabellen.

Drawdown
(Förlust).
Vinst på kvarvarande kapital för att nå tillbaka till break-even. Drawdown
(Förlust).
Vinst på kvarvarande kapital för att nå tillbaka break-even.
- 1 %
+ 1,01 %
- 3 %
+ 3,09 %
- 5 %
+ 5,26 %
- 7,5 %
+ 8,1 %
- 10 %
+ 11,11 %
- 15 %
+ 17,65 %
- 20 %
+ 25 %
- 25 %
+ 33 %
- 30 %
+ 42,86 %
- 40 %
+ 66,67 %
- 50 %
+ 100 %
- 60 %
+ 150 %
- 70 %
+ 233,33 %
- 75 %
+ 300 %
- 80 %
+ 400 %
- 85 %
+ 567 %
- 90 %
+ 900 %
- 95 %
+ 1900 %
Här avses drawdown på hela portföljen, och vinster på hela portföljen, inte på de enskilda positioner man manövrerar (även fast matematiken är densamma).

Här ser du ett diagram som på X-axeln visar förluster (draw-down) som en del av hela portfölj-storleken. Notera att värdena på X-axeln inte är linjärt representerade, och diagrammet är därför i viss mån miss-visande.

På Y-axeln, som är en logaritmisk skala, hittar du den procentuella vinstökningen som krävs av dig för att du ska nå Break-Even, alltså Plus-Minus-Noll, efter att ha lidit en viss förlust, enligt vad X-axeln visar. Av diagrammet framgår att din arbetsbörda för att återgå till Break-Even ökar markant efter hand som du lider större förluster. Mellan 1%:s förlust på hela portföljen och 10%:s förlust på hela portföljen är skillnaden mer än 10 gånger i vad som krävs för att återgå till Break-Even. En ökning av förlusterna från 10% till 20% leder nästan till en en fördubbling av arbetsinsatsen bara för att återfå kapitalet. Skillnaden i arbetsbördan för att nå break-even är mellan 10% förluster och 50% förluster nästan 10 gånger. Bara för att nå Break-Even.

Studera det här diagrammet noggrant. Att tro att man kan agera på aktiemarknaden utan riskhantering är detsamma som att döma sig själv till finansiell katastrof över tiden. Vidare, man sparar massor med arbete åt sig själv genom att klippa av en förlust så snart det tekniska scenario man testade är passé och ogiltigt. Nu börjar vi dock komma in på bitar som Exit-hantering också, som är nästa avsnitt i den här sektionen. Men positionsstorleken är fortfarande viktigare, enligt mig. Låt oss säga att du testar ett tekniskt scenario, och du har en risk ner till stoplossen på -5% exklusive courtage. Då är din stoploss-risk -5% ner från ditt inköpspris, men det är sedan din initiala positionsstorlek som du multiplicerar med risken till stoplossnivån för att få fram den totala risken (exkl. courtage) för din portfölj. Som du ser kan ett tekniskt helt rimligt scenario med en risk på exempelvis -5% till stoplossen, vilket är fullt godtagbart, resultera i en för hög procentuell risk av portföljen om du inte har koll på positionsstorleken - om du exempelvis tycker att det är okej med en stoploss-risk på -5% och satsar 100% av din portfölj på det scenariot, då har du en öppen risk på hela 5% av portföljen på bara en affär. Det är väldigt mycket, för mycket för de flesta, i alla fall innan de har jobbat ihop vinster att riskera. Därför är positionsstorleken #1 att åtgärda och lära sig hantera om man vill vara framgångsrik över tiden, enligt mig (och många andra).

Dessutom, om du har en portfölj i storleksordning 100 000 SEK - 300 000 SEK och lider stora förluster, då riskerar du att sitta där med bråkdelar av din portfölj kvar och du har då ett köp- och säljcourtage som är en stor procentuell andel av vad du har kvar. Det är inte en bra situation att hamna i, därför måste försiktighet och riskhantering vara prioritet nummer 1 då man börjar investera på aktiemarknaden.

Du kanske frågar dig, hur ska man kunna göra stora vinster genom att köra med låga portföljvikter då? Då är man ju inte tillräckligt exponerad när det blir rätt. Det stämmer i viss mån att det är så. Jag ska gå in på det lite senare i punkt 4. Teknisk analys och trade-setups. För tillfället är det viktigt att komma ihåg att din initiala risk som du tar innan du har en stark bekräftelse på att du har rätt bör vara begränsad, särskilt i en svag eller tveksam marknad, och du begränsar risken genom att hålla den initiala positionsstorleken låg och genom att använda stoplossar. Under 2006 och början av 2007 då marknaden var stark tog jag initialt positionsstorlekar kring 10%, och det fungerade bra, vinsterna ökade snabbt. Men det är inte rekommenderat i en svag marknad eller i tveksamma tekniska lägen. Att veta när man kan köra med högre positionsstorlekar är viktigt, på samma sätt måste man vara snabb med att sänka sin risk om man känner att man inte kan hantera marknaden ordentligt eller om man börjar göra längre serier med förluster än vad man normalt sett kan vänta sig.

Kom också ihåg att spelet som Ph.D-människorna fick spela har en begränsning, och det är att de kunde inte öka positioner efter hand som de eventuellt gick åt rätt håll, utan de var begränsade till en enklare spelform, på gott och ont. Öka positioner, det är något man kan göra på marknaden, och Elliott Wave Theory ger oss bra nivåer och metoder att genomföra detta på.

2. Exithantering.

Det näst viktigaste efter positionsstorlek är din exithantering. Jag anser att det är av mindre vikt än hantering av positionsstorleken, därför att även om du förlorar 100% av en position på 5% av din portföljs totala värde, så är det ändå "bara" 5% förlust totalt. Däremot, om du har gått in med hela din portfölj i ett enda läge och det backar så lite som -10%, då ligger din portfölj back med -10%. Det är mycket, och det är lättare att råka ut för ett tapp på -10% än ett tapp på -100%. Därför löper man större risk att förlora mer pengar på en dålig hantering av positionsstorleken jämfört med exithanteringen och stoplossar. Enligt mig.

En stop-order består av två delar, en triggernivå och ett kommando (oftast en order som ska placeras i marknaden). Man kan exempelvis lägga in en köporder då en viss nivå passeras, eller en säljorder om en viss nivå passeras. Om man har en bra bank/näthandlare ska man också kunna specificera på vilket pris man vill köpa/sälja eller om man vill utföra ordern till bästa möjliga pris. Riktigt sofistikerade handelsplattformar låter dig dessutom sätta upp vilkor som exempelvis "Köp 100 XACT Bull då OMXS30 passerar 1000 punkter", alltså en triggernivå i ett finansiellt instrument eller index leder till att order placeras i ett annat. (XACT Bull är ett finansiellt instrument som stiger i värde då OMXS30 stiger i värde, den som inte känner till XACT-instrumenten kan besöka deras hemsida och läsa mer om dem på http://www.xact.se/Hem.htm .)

Alltså, även om den mest kända applikationen av stop-ordrar är så kallade stoplossar, så kan man alltså använda stop-ordrar för att lägga in en köporder då (exempelvis) en aktie passerar en viss nivå. Exempelvis, om aktien ABC passerar 100 SEK så anser man att den utlöser en köpsignal. Man kan då lägga en stop-order med en triggernivå på 100 SEK och kommandot "köp 100 ABC-aktier för X SEK". Detta är ett bra sätt för den som inte har tid att bevaka marknaden att placera både köp- och säljordrar.

Olika sätt att genomföra en stop-order.
Det finns många stoploss-metoder att använda för att skydda sitt satsade kapital. Först och främst finns det olika sätt att exekvera en stoploss. Du kan ha en mental, manuell stoploss, där du själv tar säljbeslutet och lägger in en säljorder först då en viss nivå passeras. Oftast kan man via sin handelsplattform (alltså Internet-banken eller en trading-plattform knuten till en viss bank och som du kör från din dator) skicka ut en SMS- eller e-postvarning då en viss triggernivå passeras, för att sedan genomföra köpet eller försäljningen själv. Den här typen av stoploss tycker jag själv fungerar sämre för min del, då jag väldigt ofta vill ha rätt. Om jag inte använder en automatisk stoploss initialt är risken relativt stor att jag låter positionen gå med en aning för mycket förlust innan jag stänger den. Fast det har blivit bättre med tiden... Det finns också personer som är lite för fega för att köpa när de egentligen borde, för dem är det i så fall även stop-ordrar som gäller för köpen, så att de överhuvudtaget kommer in i positioner när deras analysmetod säger att de borde gå in. Man kan även använda stop-ordrar för att blanka aktier.

Den andra exekveringsmetoden för en stoploss-order är som jag nämnde ovanför att den genomförs automatiskt åt dig enligt hur du har specificerat triggernivån och kommandot/ordern. Den fungerar som beskrivet ovanför, och är för det mesta att föredra. Det finns ett undantag, och det är att en del disciplinerade och erfarna traders har stoplosstrategier som går ungefär så här: 1) En position tas på marknaden. 2) En manuell stoplossnivå specificeras. 3) När stoplossen triggas under dagen skickas en varning till tradern. 4) Denne stänger sedan positionen i exempelvis slutet av dagen.

Fördelen med den här stoplosstrategin är att om du har en analysmetod som mestadels syftar till att komma in vid en botten, så kan du alltså råka ut för en spik ner genom din stoploss-nivå intra-dag, men att aktien sedan stänger högre och kanske dessutom med en vändningssignal. Om du då har en manuell stoploss, så får du varningen och sedan kan du då välja att stänga positionen i slutet av handelsdagen om den inte repar sig. Den här metoden är dock att föredra endast för erfarna traders som har testat så att metoden är lämplig i kombination med deras analysmetodik för att hitta en botten. Jag använder inte den här metoden för tillfället.

Specifika stoplossmetoder.
Jag tänkte nu gå genom ett par stoplossmetoder som kan vara av intresse. Det finns fler stoploss-metoder än de jag visar här, jag tar bara upp de metoder som jag tycker är enklast och bäst att använda tillsammans med den typen av tekniska lägen som jag oftast försöker gå in på. Läs gärna den här analysen - Stoploss-hantering och Money Management - och fortsätt sedan på den här sidan.

Metod #1. Säkraste stoploss-metoden.
Den första metoden, som egentligen har två delar, är av störst vikt den som är relativt ny på trading eller som inte har en särskilt stor portfölj, säg mellan 100 000 och 200 000 SEK. Om man har en portfölj som är i den här storleksklassen och om man inte är van vid trading så bör målet vara att minimera förluster och risken medan man tar affärer. Efter hand som man blir bättre och känner sig mer säker på analysmetoden man använder och sin egen förmåga så kan man använda en lite lösare stoploss-metod.

För varje affär som genomförs får man betala ett köp- och ett säljcourtage. För några år sedan var det ganska vanligt med ett courtage på cirka 99-120 SEK för både köp- och säljtransaktionen, idag finns det dock betydligt lägre transaktionsavgifter, exempelvis 9 SEK (hos Aktiedirekt), vilket är trevligt för den som har en portfölj i storlekarna 100 000 - 500 000 SEK. Det brukar dock alltid vara ett minimicourtage, och har man en stor portfölj är courtaget högre.

Fig. 02 - Riskhantering: Exempel på säker stoploss. Tryck på bilden för att öppna en större version.

Om vi antar att man har ett courtage på 99 SEK för både köp- och säljtransaktionen, och man tar en position i en aktie, då ligger man omedelbart och avrundat 200 SEK back netto. Låt oss säga att din portfölj ligger på 100 000 SEK, och du tar en position som är 10% stor, alltså 10 000 SEK, då måste positionen stiga till 10 200 SEK bara för att du ska gå break-even. Det är alltså en ökning på cirka +2% på positionen.

Det låter inte som särskilt mycket, men säg att du förväntar dig en rörelse på mellan 5-8% i den riktningen du hade tänkt dig, då är de där 2% en ganska stor del av den ökningen du hade tänkt dig. Normalt sett använder jag stoplossar som är vid så kallat kritiska nivåer, men ibland kan den kritiska nivån ligga så mycket som 5-7-10% ner från inköpskursen, och till distansen i pris måste man självfallet lägga sina courtageavgifter för att få fram den verkliga risken man tar.

Om man har en liten position (i faktiska pengar) och en stor transaktionsavgift i förhållande till både positionens storlek och portföljens storlek kan detta öka risken markant. Det kan i vissa fall bli en ganska hög risk för en mindre portfölj. En tänkbar lösning då är att så fort man får vinster, om det nu går åt rätt håll överhuvudtaget, höja upp stoplossen så att man säkrar hem transaktionskostnaderna. Då har man skyddat sitt kapital bra, nackdelen är så klart att man kan bli utstoppad på ofarliga kortsiktiga nedgångar och missa vinster. Tryck gärna på fig. 02 för att öppna en större version av bilden, och läs kommentarerna jag har skrivit där.

I figur 02 nämner jag att jag avrundar till närmaste börspost på grund av att jag helst handlar med jämna börsposter, då handeln med dem är mest likvid. En börspost är alltså ett block aktier, exempelvis 1000 aktier (men olika för varje bolag), som är den vanligaste och mest omsatta handelsenheten. Handel med ett antal aktier som inte är jämnt delbart med en börspost innebär att du placerar en så kallad "småorder" (eller åtminstone en del av din order blir det). Och då småordrar omsätts mycket långsammare så riskerar du att fastna med en antal aktier som du inte kommer ut ur tillräckligt snabbt om marknaden börjar vika.

Lyckligtvis, OMX-börsen ska i juni 2008 troligen slopa börsposterna på Stockholmsbörsen, handeln kommer istället att bedrivas med 1 aktie som 1 börspost. Det är en oerhört stor förbättring för alla som har portföljer i storleksklassen 100 000 SEK - 300 000 SEK, och kommer att förenkla för de flesta. Delar av kommentarerna jag har skrivit i figur 02 kommer då att bli irrelevanta.

Metod #2. Fixerad stoploss vid kritiska nivåer.

Fig. 03 - Exempel på Stoploss vid kritiska nivåer. Tryck på bilden för att öppna en större version.
Fig. 04 - En komplett Elliott Wave-cykel.

I fig. 03 visar jag hur jag använder stoploss baserad på kritiska nivåer enligt Elliott Wave Theory.

Metoden har sin grund i Elliott Wave-reglerna. Enligt reglerna får en 2:a våg inte passera under starten för en 1:a våg (se figur 04 längre ner för en illustration av hur en "perfekt" 2:a våg ser ut).

Så, om jag har tagit en position nära en botten, alltså, jag har gått in i vad som kan vara en 1:a våg från en botten, då använder jag initialt en nivå alldeles precis under bottennivån, alltså straxt under våg 1:s startpunkt - detta visas av nivå 1 i fig. 03 och dess kommentar. Den logiska anledningen till en stoploss här är så klart att om våg 1:s startnivå underskrids av vad som kan vara våg 2, då är det inte fråga om en 2:a våg, utan en potentiellt mycket större korrektion som fortfarande pågår. Då hade man alltså fel med sitt positiva scenario och då vill man vara ute ur positionen så snart som möjligt.

Om allt utvecklar sig i linje med ens positiva scenario och en högre botten skapas, som i fig. 03, då har man anledning att misstänka att det är en 2:a vågs botten, och när man har en sådan botten kan man återigen höja stoplossnivån ett snäpp. Enligt Elliott Wave-reglerna som jag nyss nämnde får en 2:a våg aldrig passera 1:a vågens startpunkt. Och, om man då har vad man misstänker är en 2:a vågs botten, då måste nästa stigande rörelse vara en 3:e våg. Och som fig. 04 visar, våg 3:s första våg är alltid en liten 1:a våg i sig. Då säger Elliott Wave-reglerna att den lilla 1:a vågens startpunkt inte får underskridas av en korrektion. Alltså, den första 2:a vågen av våg 3 får inte passera våg 3:s startpunkt, som ju är startpunkten för våg 1 av våg 3. Så, när man har en högre botten och misstänker att det är en 2:a våg, då bör man höja stoplossen till en nivå alldeles precis under 2:a vågens botten. Då har man låst in mer av en möjlig stigande formation.

Vad händer om 2:a vågens botten bryts? Är hela det positiva scenariot slut då? Nej, inte nödvändigtvis. En komplex 2:a våg kan fortfarande pågå, den verkligt kritiska nivån blir återigen den nivå som man hade som utgångspunkt vid sin första stoploss (se figur 03). Men varför öka risken och sitta kvar på ett fall? Bättre i så fall gå ur positionen och återköpa billigare (eller dyrare, med en högre säkerhet) vid ett senare tillfälle. Alltså, ett brott av det man misstänker är 2:a vågens botten öppnar dörren för ett fortsatt fall ner till 1:a vågens start, vilket kan vara en lång bit till. Och om man hade fel med det man trodde var en 2:a våg, då kan man också ha fel med vad man tror är 1:a vågens startpunkt. Det kan visa sig att det inte är så, och om man då sitter kvar så löper man en risk att ta en väldigt hög förlust.

Fig. 03 visar även hur man sedan kan höja stoplossen en gång till, i takt med att 3:e vågen skapar vad man misstänker är små 2:a vågs bottnar. Det finns dock andra metoder för att skydda sig då 3:e vågen väl har startat, vilket vi kommer till.

När är fixerad stoploss inte så lämplig? Jag kan komma på två exempel för tillfället. 1) Om 1:a vågens amplitud är väldigt stor och du kommer in sent, då kan din risk till stoplossnivån vara för hög för din portfölj och din risktolerans. I så fall är det bättre att försöka använda interna bottnar (toppar om man kör med negativ position) i våg 1 som kritiska nivåer, eller en annan typ av stoploss för att skydda dina eventuella vinster. Man kan sedan gå in då 2:a vågen troligen är klar, om man blir utstoppad av den högre stoplossen. 2) Det andra exemplet är om risken blir för hög ner till stoplossen, även om 1:a vågen inte är så stor. Det här problemet är vanligast med mindre portföljer då man inte sällan tvingas ha en lite för hög exponering om man vill handla i jämna börsposter. Det kan då vara olämpligt att ha en så stor distans till stoplossen, och en annan metod får användas, baserad på din maximalt acceptabla risk.

Metod #3. Glidande stoploss baserad på trendlinje.

Fig. 05 - Exempel på glidande stoploss baserad på trendlinje. Tryck på bilden för att öppna en större version.

När en trend har etablerats i en aktie eller ett index, och den starka 3:e vågen (eller B-vågen / X-vågen om det är en större rekyl man handlar på) bryter sig ut från bottenområdet (eller toppområdet om man blankar), så är det inte längre lämpligt att använda en fixerad stoploss baserad på de allt mer distala 2:a vågsbottnarna. Istället kan man gå över till en glidande stoploss som följer med trenden man ligger positionerad i, förslagsvis baserad på en trendlinje. Jag anser att man bör ha en stoploss som ligger en bit under trendlinjen för att undvika spikar och kortsiktiga penetrationer av trendlinjen som inte leder till trendbrott. Om man ofta blir utstoppad för tidigt då man använder en glidande stoploss, då bör man fundera på om man ska ändra stoploss-utförandet till ett manuellt sådant, eller om man ska använda en lite mindre aggressivt trendföljande stoploss. Som jag beskrev ovan, med en manuell stoploss får du bara en varning när din trigger-nivå passeras, du måste sedan utföra affären själv. Det kanske kan löna sig att ställa upp vissa kriterier vid trendlinjebrott, exempelvis "sälj 1 dag efter" eller "sälj vid dagens slut om återetablering ej sker". Jag föredrar att inte göra sådant, men uppmanar var och en att utvärdera och förfina metoderna för eget bruk och efter hand som resultaten trillar in.

Metod #4. Manuellt volatilitetsbaserad stoploss.

Metod #4, som går ut på att man använder en manuellt volatilitetsbaserad stoploss är inte så enkel att beskriva, framför allt för att det är en väldigt subjektiv form av stoploss, och applikationen av dem beror på så mycket personliga faktorer, exempelvis erfarenhet, TA-kunskaper, risktolerans, faktiskt också personlighet, och så vidare. Det finns också så många tekniska lägen som kan uppstå där metoden kan vara användbar, så att det blir svårt och väldigt långdraget att beskriva situationerna.

Några exempel där man kan använda metoden är:

  • Om man agerar kortsiktigt och ens position har stigit oväntat mycket i värde, då kan man höja stoplossen från en fixerad nivå eller från en trendföljande för att låsa in vinster.
  • Då man misstänker att trenden börjar närma sig sitt slut, baserat på exempelvis vågräkningar, närhet till målområden, indikatoravläsningar (exempelvis RSI, Stochastic, Momentum, MACD), då kan man välja att justera upp stoplossen från en fixerad nivå eller från en trendföljande stoploss till en mer närliggande (mot priset alltså) nivå. Annars riskerar man att trenden tar slut och vänder, med en bra bit kvar till den trendföljande stoplossen.
  • Om man har viktiga tekniska indikationer som stödjer en stoplosshöjning, exempelvis om en "shooting star" uppstår efter en träff i en Fibonacci-nivå, och vågräkningen samtidigt stödjer en rörelse mot ens position. Man kan då göra en bedömning om huruvida den förväntade rörelsens amplitud motiverar en stoploss-ändring. Det är också en fråga om den totala risken, var man kan göra ett återköp, och vad de alternativa vågräkningarna säger.
    Om det mesta tyder på att det bara är en mindre korrektion som kommer att ske, då är det kanske inte så bra att höja stoplossen för att sedan bli utstoppad och tvingad till återköp.
    Men, om man inte är säker på sin primära vågräkning, och alternativen är starkt mot ens position (alltså leder till förluster), då kan det vara motiverat att ändra stoplossen för att skydda kapital och vinster, även om man kanske behöver göra ett återköp senare.

Metod #5. Volatilitetsbaserad stoploss baserad på en indikator eller ett system.

Fig. 06 - Exempel på indikatorbaserad volatilitetsbaserad stoploss, Parabolic SAR. Tryck på bilden för att öppna en större version.

Man kan också använda en indikator- eller systembaserad stoplossmetodik för att stänga sina positioner.

I fig. 06 visar jag indikatorn Parabolic SAR. De svarta prickarna i diagrammet är Parabolic SAR-värdet för varje handelsdag. Man kan använda indikatorn som både entry- och exitsignal för både positiva positioner och negativa postioner. Då Parabolic SAR-värdet hoppar ner under kursen, då stänger man negativa positioner och inleder en positiv position, och då Parabolic SAR-värdet hamnar ovanför kursen, då stänger man positiva positioner och inleder negativa positioner.

Om man bara använder positiva positioner, då tar man naturligtvis ett Parabolic SAR-värde ovanför kursen som en säljsignal, och ett Parabolic SAR-värde under kursen som en köpsignal.

Som stoploss använder man Parabolic SAR-värdet för varje tidsenhet (trots att det naturligtvis förändras lite grann under handelsperiodens gång).

Det finns massor av andra system förutom Parabolic SAR, det här är bara ett exempel. Även ett simpelt medelvärde, som MA21 eller MA55 kan användas som en form av volatilitetsbaserad stoploss. Det krävs som vanligt utvärderingar och test för att komma fram till lämpliga indikatorer eller system att använda.

Metod #6. Återköpsmetodik i kombination med stoploss.

Då man använder stoplossar råkar man förr eller senare ut för att man blir utstoppad vid en viss nivå, för att sedan se hur aktien/indexet vänder och börjar röra sig åt det hållet man ville vara med på, fast utan att man har en position. Detta är en av de mest irriterande aspekterna med stoplossar, och i Aktieportföljen har jag missat ett par stora vinster på grund av en bristande mental förmåga att återköpa på ett lämpligt sätt efter att min stoploss har utlösts. Stoplossar är hur som helst viktiga att använda för att begränsa förlusterna. Först positionsstorleken, därefter stoplossarna.

Hur som helst, det är bra för varje investerare och trader att fundera ut ett par lämpliga återköpsmetoder att använda i kombination med den stoplossmetodik som man använder. Jag har redogjort relativt utförligt för detta i analysen Stoploss-hantering och Money Management, läs gärna om analysen och fundera kring vad en lämplig återköpsmetod kan vara för din del.

Det svåraste med att använda regelmässigt baserade återköpsmetoder är den mentala aspekten, och jag har ännu inte (2008-04-05) helt och hållet anpassat mig till och integrerat mina egna funderingar, metoder och strategier vad gäller återköpsmetodik på ett bra sätt.

3. Mängden affärer ställt i relation till resultaten.

Varje gång man tar en position i marknaden så tar man en risk. Risken består av två fasta delar, vilken är ens transaktionskostnader för en färdigställd affär (alltså både köp- och säljavgiften), samt distansen till stoplossnivån multiplicerat med positionsstorleken i förhållande till portföljen.

Så, man gör alltså omedelbart en förlustaffär ända tills dess att man ligger break-even inklusive courtaget. Först efter att man har tjänat in courtaget och kunnat höja stoplossen till break-even-nivån (inkl. courtaget) gör man en vinstaffär.

Och om man är i dålig form och har dåligt flyt med timingen, då kan ens vinstchanser (exkl. courtaget) sjunka under 50%, och vad värre är, den genomsnittliga vinsten kan sjunka ner under den genomsnittliga förlusten. Då är man illa ute över tiden.

Det följande är mina personliga åsikter: Om man börjar ha dåligt flyt och gör förluster på löpande band, då gäller det att man börjar om från början i sin trading-cykel.
1) Dra ner på antalet affärer.
2) Sänk positionsstorlekarna till mellan 5-10%.
3) Kolla genom stoplossmetodiken så att den totala risken i varje position är under kontroll och acceptabel.
4) Ha tålamod och vänta på tillfällen och trade-setups som du vet med dig har en hög sannolikhet att fungera till en acceptabel risk.

Så snart du börjar få flyt igen och börjar göra vinster, då kan man börja stegra sig själv och sitt risktagande igen, men fortfarande inom rimliga nivåer och med sunt förnuft.

<<< Föregående sektion >>> | <<< Börja om från början >>>

Följ EWT Investing på Twitter & Facebook:

Realtidsverifiering av hemsidans SSL-certifikat:
SSL Certificates

Disclaimer: All information som tillhandahålls på denna hemsida eller på någon annan av EWT Investings internetdomäner och hemsidor utgör varken rådgivning eller rekommendationer utan har endast ett upplysande och utbildande syfte. Om någon information som EWT Investing tillhandahåller (i vilket sammanhang som helst) används som grund för ett investeringsbeslut, så sker det investeringsbeslutet och därpå följande handlingar på Läsarens (en person som besöker hemsidan/-orna) egen risk. Läsaren bör vara medveten om att handel med finansiella instrument alltid innebär ett risktagande. Ditt investeringskapital kan såväl öka som minska i värde och det finns inga som helst garantier för att du får tillbaka det investerade kapitalet. EWT Investing kan inte heller garantera eller ta ansvar för att någon information som vi tillhandahåller är korrekt - dock är vår ambition att ge er det absolut bästa vi kan prestera och att öka vår kapacitet och vår kunskap kontinuerligt.

©2005-2017 EWT Investing