3. Klassisk TA.

Sektionen uppdaterades: 2011-07-12, 14:52.

Vad är klassisk TA?

Även med klassisk TA, beror svaret på vem man frågar. En del menar att klassisk TA är de äldre formerna av teknisk analys som användes i USA, och andra avser en enkel form av TA som utgår från så simpla saker som en del nyckelformationer och enkla trendlinjesystem, samt stöd- och motståndsnivåer. I den här guiden avses den sistnämnda kategorin, alltså TA där man utnyttjar simpla nyckelformationer och enkla trendlinjesystem och stöd-/motståndsnivåer.

Även om man inte kan Elliott Wave Theory, så kan man med enkelhet och stor effektivitet använda trendlinjesystem för sina investeringar. Dessutom kan simpla trendlinjeanalyser och stöd/motstånd samt viss kunskap om formationer vara ett bra komplement till EWT. Dessutom fallerar EWT då och då, och om man har andra tekniska system och metoder som komplement så kan man öka sannolikheten att man hamnar rätt, trots att ens huvudmetod kanske är otillräcklig i ett visst sammanhang. Låt oss gå genom några utvalda klassiska tekniska verktyg och formationer.

Toppar och bottnar.

I väldigt enkla termer kan man säga att en trend är bekräftad då både successiva toppar och bottnar sker med en värdeökning som är i samma riktning som trenden.

Högre toppar, högre bottnar.
Successivt högre toppar och bottnar indikerar oftast en stigande trend, topparna utgör slutet på impulser, de högre bottnarna korrigerar de föregående impulserna i den stigande trenden. Det finns ett läge då man ska se upp med högre toppar och högre bottnar, och det är när ens analys talar om att man bör befinna sig i våg 5 i en större impuls. Om man då kan dra trendlinjer mellan topparna och bottnarna som konvergerar, är sannolikheten stor att man ser en så kallad "Ending/Closing Diagonal Triangle" som beskrivs i Sektion 1. Elliott Wave Theory.

Fig. 02 - Exempel på högre bottnar i början av stigande impulser.
Fig. 03 - Botten år 2002-2003 i OMXS30.

Ställen då man bör vara särskilt uppmärksam på en högre botten är efter en stark nedgång, som fig. 02 (klicka på bilden för en större version) visar. Väldigt ofta startar nya impulser med att våg 1 korrigeras ner till 75-90% (Fibonacci-nivån på 78,6%), och man bör alltid dubbelkolla de negativa alternativen då man ser detta, på grund av den stora sannolikheten för fortsatt uppgång. Fig. 03 visar hur botten år 2002-2003 såg ut i OMXS30 på veckobasis. Det framgår med all önskvärd tydlighet att botten där är av samma karaktär som bottnarna i figur 02.
Just högre toppar (följda av högre bottnar har jag valt att inte specifikt illustrera med ett separat diagram. Figur 02 visar med all önskvärd tydlighet hur högre toppar och högre bottnar skapas i en impuls.

Lägre toppar, lägre bottnar.
Då en fallande trend är etablerad tenderar (jag säger tenderar för det finns formationer som är korrektiva och negativa som inte följer den här riktlinjen initialt) både successiva toppar och bottnar att sätta allt lägre nivåer. Då man ser lägre toppar och lägre bottnar måste man för att tolka situationen ha koll på Elliott Wave-situationen. Exempelvis, i en vanlig zig-zag-A-B-C rörelse ner i tre vågor kommer våg A ofta att vara en lägre botten än flera bottnar i den föregående 5:e vågen. Våg B kommer sedan att bli en lägre topp, och våg C blir en lägre botten. Problemet med att använda den här metoden för att "bekräfta" en trend blir att man riskerar att hamna fel om man inte har koll på Elliott Wave-alternativen.

Fig. 04 - Högre topp, lägre botten.

Högre toppar, lägre bottnar.
Hur gör man då högre toppar och lägre bottnar skapas? Det finns ett par olika tillfällen då detta kan ske. Låt oss gå genom dem.

Som figur 04 visar inleds den sammansatt korrektionen med en "expanded flat" (våg W), som gör en högre topp än föregående 5:e vågs slut i B-vågen, för att sedan ramla ner under A-vågen i C-vågen. Om man då använder metoden att leta efter successiva högre/lägre bottnar och toppar riskerar man att köra av banan. Förutom en "expanded flat" som figur 04 visar startar även en så kallad "running triangle" på det här sättet - alltså genom att triangelns B-våg passerar föregående 5:e vågs topp. De är dock ganska ovanliga, men en ganska stor sådan triangel har troligen ägt rum i OMXS30 nu i år, formationen är alltså inte så ovanlig så att man kan glömma att den finns.

Lägre toppar, högre bottnar.
Flera successiva lägre toppar och högre bottnar förekommer ofta i trianglar med fallande tak och stigande botten. Man bör därför dra trendlinjer mellan topparna och mellan bottnarna då man lägger märke till en sådan formation, det underlättar riskhanteringen genom att indikera triangelns förväntade "trading range". Det finns ett par andra vågor som stundtals ser triangelliknande ut, och det är vågorna 1 till 3-2. Om våg 3-1 inte tar sig förbi våg 1, så skapas en fallande trendlinje mellan våg 1 och våg 3-1:s toppar. Våg 3-2 får ju enligt Elliott Wave-reglerna inte passera våg 3-1's start, alltså botten på våg 2. Så då erhålls ett utseende som liknar en triangel. Därför bör man alltid läsa av styrke- och rangeindikatorer, exempelvis RSI och Stochastic, samt ha koll på vågräkningen i stort.

Som kanske framgår mellan raderna I min redogörelse ger jag inte mycket för den klassiska metoden att leta efter högre bottnar och toppar, eller lägre toppar och bottnar, eller någon av kombinationerna av de två. Anledningen är att Elliott Wave Theory ger mer exakta anvisningar om vad som pågår, eller om det är oklart, vilka alternativ som gäller. Jag har ändå redogjort för metoden, i och med att många använder den är det bra att känna till den.

Trendlinjer.

Trendlinjer i ett parallellt system, alltså en trendkanal, kan sägas motsvara en attraktors (se längst ner i TA-guiden sektion 0. Introduktion till Teknisk Analys för en kort förklaring av vad en attraktor är) rörliga trading-intervall.

Som jag nämner i sektion 0 är en attraktor slutresultatet av ingående komponenter i en reaktion. Ett simpelt exempel från fysiken är hur temperaturen hos 200 ml H2O med en temperatur av 293,16 K förändras om man häller i 0,1 kg kopparspik (rent koppar för enkelhetens skull) med en temperatur av 313,16 K i behållaren. Beräkningen struntar jag i nu, man måste helt enkelt ha värmekapaciteten för båda ämnena, göra om volymuppgifterna till korrekta viktberäkningar, räkna ut den totala energin i behållaren och fördela den på de två ämnena i behållaren, ut efter deras värmekapacitet. Vi låtsas att behållaren är typ en magnetisk bur, eller något annat material som vi inte behöver inkludera i resonemanget, för att göra det hela enkelt. Attraktorn i sammanhanget är slutresultatet av sammanförandet av de två ämnena, alla reaktioner på molekylär nivå i behållaren syftar till att nå attraktorn. Ni får räkna ut reaktionen själv om ni är intressserade av slutresultatet. :-)

Vad gäller finansiella instrument är det hela svårare, då finansiella instrument kan sägas ha en själ eller kanske rättare sagt en egen vilja - människorna bakom företaget, och marknadsaktörerna som handlar med aktien. Faktumet att finansiella instrument inte opererar med en statisk attraktor, är anledningen till nationalekonomi och fundamental analys ensamma inte fungerar. Nationalekonomin och den fundamentala analysen är baserade på 1800-talets forskning. På den tiden expanderades naturvetenskapen och dess metoder, som i mångt och mycket är samma metoder som vi använder idag, och de flesta av våra viktiga fysiska konstanter och saker som kvantmekaniken kom till under 1800-talet och 1900-talet första hälft.

På den tiden var det bara matematiskt baserad kunskap eller på annat sätt "beräkningsbar" och handfast bevisad kunskap som ansågs vara "fin" bland de högre akademiska kretsarna. Så vad gjorde ekonomerna? De tog ett extremt komplext och reflexivt system med en slags själ - ekonomin i stort - och införde så mycket som 21 stycken antaganden om utbud och efterfråga, och ignorerade reflexiviteten och masspsykologin helt och hållet. På så sätt erhölls ett "fint" system, där matematik och vetenskapliga uträkningar var legio. Synd bara att systemet var tämligen värdelöst. Men då inför man bara fler antaganden, eller ljuger om statistik som visar att metoderna är fel.

Från anhängare av fundamental analys eller Efficient Market Hypothesis EMH (som det så fint, men obrukbart, heter) får man ofta höra att trendlinjer är "linjalritande TA-trams" eller "fiffel och båg" eller "talmystik". Sådana uttalanden görs på grund av 1) okunskap om historien bakom traditionell fundamental analys, 2) oförståelse av den masspsykologiska och reflexiva tendensen hos ekonomins attraktorer.

En trendlinje kan sägas vara en ekvation - oftast icke-linjär men ser linjär ut på semi-logaritmiska prisdiagram som man bör använda vid alla former av finansiell analys - som det finansiella instrumentet följer på sin väg mot och förbi attraktorn. Kom ihåg, attraktorn flyttar sig alltid på grund av förändringar i och för företaget, plus att en överreaktion alltid sker åt båda hållen. Därför uppstår Elliott-vågorna som jag beskriver i sektion 1. Om vi antog en statisk attraktor kan man säga att dess värde passeras exakt i mitten av en impulsiv rörelse (vanlig impuls eller diagonell triangel), och att korrektionen som uppstår efter att den reflexivt överdrivna rörelsen är slut, syftar till att dra ner det finansiella instrumentet mot attraktorns värde igen. Dock, reflexiviteten i trenden verkar även åt det korrektiva hållet och en ny överdriven rörelse sker. Dessutom, om företagets - om det är en aktie - eller ekonomins - om det är ett aktieindex - riktiga och psykologiska värde ändras under tiden, så kommer attraktorns värde att ändras även under korrektionen. Alltså, en stigande rörelses alla vågor svänger kring en stigande attraktor, medan en fallande rörelses alla vågor också gör det. Om man vill göra det hela svårare kan man börja tänka i termer av primära, sekundära och teritära attraktorer, men det behövs egentligen inte.

Det är inte heller nödvändigt att veta var attraktorn är. Det som är nödvändigt är att tjäna pengar på rörelsen i det finansiella instrumentet och/eller att undvika förluster. Alltså behöver man bara mäta trendlinjerna som marknaden går mellan i sitt försök att både möta attraktorn och avgränsa extrema rörelser från attraktorn - och vara vaksam på reflexiva förstärkta rörelser som går utanför trendlinjerna, och var trendlinjebrott uppstår. Beroende på hur de ser ut i det större mönstret indikerar trendlinjebrott ofta att en ny attraktor har tagit över. Man måste dock se upp för spikar genom trendlinjer - både på uppsidan och nersidan - sådant kan förekomma utan att trenden är bruten eller ändrad. Som vanligt måste man alltså använda alla tillgängliga system för att mäta kraften i rörelserna.

Fig. 05 - Trendlinjer och trendkanaler.

Till vänster är ett diagram som visar ett par trendkanaler och några trendlinjer. Klicka på bilden för en större version.

Varför har jag förklarat trendlinjer så grundligt? Trendlinjer är - som jag delvis var inne på tidigare - en ganska kritiserad del av teknisk analys, kallas ofta nedlåtande för "linjalritande" och dylikt, och därför är det viktigt att förklara den. Faktum är att om man förklarar den rörliga attraktorn och reflexiviteten så är Elliott Wave Theory lättare att förstå också. Vidare är trendlinjer en viktig del i Elliott Wave-analys. I stigande impulser kan man ofta dra en trendlinje mellan bottnarna i våg 2, våg 3-2, våg 4 och ibland även våg 3-4 samt bottnar i våg 5 innan trenden vänder neråt. Den trendlinjen blir då trendkanalsgolvet. Likadant kan man dra ett trendkanalstak från våg 1 till våg 3-3, 3-5, våg 5. Beroende på styrkan i trenden får man köra med ett trippeltrendsystem - det är nämligen inte helt ovanligt att tre parallella trendlinjer uppstår, mittlinjen tenderar att väldigt ofta att - intressant nog - ligga kring antingen 50% eller 61,8% räknat från någon av de yttre trendlinjerna.

Stöd och motstånd.

I den här sektionen ska jag gå genom stöd- och motståndsnivåer. Jag nämner Fibonacci-nivåer en del i detta sammanhang, men jag går genom dem i en annan sektion av guiden. I texten kan det stundtals framgå att jag menar att massor av folk sitter och bevakar de här nivåerna. Det menar jag inte. Visst finns det en del traders och tekniker som håller koll på nivåerna och kanske bara agerar på rörelser från en nivå till en annan, men majoriteten av investerare har inte någon koll på charts, och lägger inte ut Fibonacci-nivåer eller andra indikatorer, om de ens tittar på semi-logaritmiska diagram som faktiskt visar trycket i rörelserna, istället för den nominella förändringen.

Fig. 06 - Ett stödområde.

Stödnivåer.

En stödnivå kan uppstå på några olika sätt, men det viktiga med stödnivåer är att de är just stöd, där ett kursfall kan väntas stanna upp, eller byta riktning.

Ibland uppstår stödnivåer runt Fibonacci-nivåer, som först attraherar kursen. När omsättning sker i området kan då ett stöd (eller motstånd) bildas.

Om nettoresultatet av handeln vid en viss nivå är att kursen tar stopp där, ändrar riktning och börjar stiga, så kan nivån anses vara ett stöd. Den psykologiska förklaringen är 1) att investerare som var med då stödnivån först nåddes och som köpte då köper mer, eftersom att de anser att aktien fortfarande är bra och extra köpvärd vid deras ingångsnivå. Det kan också vara så att de inte vill förlora pengar - något som vissa helt enkelt inte klarar av - och därför pytsar in mer i hopp om att vända utvecklingen. 2) Andra investerare och traders som ser att köptrycket tilltar, eller att en nedgång stannar vid stödet, kanske då agerar tekniskt, exempelvis, och adderar sitt kapital till köpsidan. De tillhör sedan i varierande grad den tidigare gruppen, och en del av dem kommer att agera för att höja kursen då stödnivån eventuellt träffas igen. 3) Slutligen, blankare kanske satsar pengar på att stödet ska brytas, och tar negativa positioner. Om köptrycket från "gamla" och "nya" investerare är tillräckligt stort vid nivån, och ett genombrott inte sker, då kommer blankare att (successivt) stänga sina negativa positioner genom att köpa aktier, vilket adderar deras kapital till köpsidan.

Stödnivåer kan uppstå lite varstans. De har en tendens att uppstå vid (i ingen särskild prioritet) 1) olika glidande medelvärden (EMA6, MA21, EMA22, MA55, MA89, MA200 och så vidare), 2) Fibonacci-nivåer, 3) områden där sidledes rörelser har förekommit tidigare, 4) Bollinger Band (andra eller tredje testet i en fallande rörelse).

En del personer verkar ha uppfattningen att stödnivåer inte fungerar, eller är ett påhitt, och ofta anförs anledningen att "de bryts" som ett skäl. Ibland håller stöd bara för intra-dag-rörelser, ibland kan de hålla över flera månader, och testas ibland flera år senare. Tänk dig ett stöd som en frontlinje. Ingen frontlinje, inga soldater och stridsvagnar är oslagbara. Om ett tillräckligt stort tryck appliceras på vilken försvarslinje som helst kan den falla sönder. Det är samma sak på marknaden. Således, om man har goda indikationer på att en större fallande Elliott Wave-formation är under utveckling, så bör man inte vänta sig att stödnivån (eller trendlinjen eller valfritt stöd) håller för upprepade test, men kanske för ett intra-dag anfall.

Fig. 07 - Motståndsnivåer (och några stöd...).

Motståndsnivåer.

Precis som stödnivåer, kan motståndsnivåer uppstå på ett par olika sätt. Ibland finns en Fibonacci-nivå i närheten, som utgör ett masspsykologiskt motstånd, vilket när omsättning sedan har skett i området, även blir ett omsättningsmotstånd. Ibland är det fråga om viktiga glidande medelvärden, exempelvis MA20, EMA22 och så vidare, eller trendkanalstak och dylikt.

Fig. 07 visar ett antal olika motståndstyper och några stöd också. Bland annat ser man Fibonacci-motstånd, omsättningsmotstånd och trendkanalsmotstånd.

Varför formas ett motstånd? Ett par anledningar är: 1) En masspsykologiskt viktig nivå, exempelvis en Fibonacci-nivå, finns i området, och utgör ett inledande motstånd för investerarkollektivet, och ombildas senare till att även vara ett omsättningsmotstånd. 2) Anta att en aktie har trillat ner en bit från en topp. När aktien sedan når toppområdet igen kommer en del investerare som köpte på eller nära toppen och som inte hade stoploss och som inte vill sälja med förlust att sälja sina aktier för att kunna gå ut på (nära) break-even. 3) Blankare kan ibland satsa på att motståndet håller för ett första test, och ta negativa positioner (alltså sälja aktier) - om de blankade då motståndet först skapades kan de vilja försvara sin position genom att blanka ännu mer då motståndet nås igen. Alla de här faktorerna kan göra att ett motstånd skapas eller håller för ett eller flera test. 4) Även frånvaro av köpare som bevakar läget och är medvetna om de här faktorerna kan göra att ett motstånd håller en tid till. Utbrottet från motståndet kan senare bli extra kraftigt, när bevakare adderar sitt kapital då "faran är över", så att säga.

Fig. 08 - Från motstånd till stöd.

Från motstånd till stöd.

Fig. 08 visar hur en nivå omvandlas från att vara ett motstånd till ett stöd.

Den här utvecklingen är naturligtvis vanligast i stigande trender, då ny mark tas.

Man bör inte projicera Elliott Waves mellan sådana här stöd. Exempelvis, där våg 3-4 slutar i fig. 08, där startar våg 3-5. Notera att motståndsnivån inte är absolut, samt inte heller markerar slutet på en större komponent i våg 3-5. Det är endast en inbromsning som sker. Detta varierar naturligtvis, men generellt sett brukar större vågor inte stanna vid motstånd (däremot oftare vid stöd), medan mindre vågor oftare tar slut kring motstånd.

Bilden visar också varför jag personligen föredrar att föreställa mig motstånd- och stödnivåer som ganska breda fält (i diagrammen), och inte absoluta. I det här fallet sträcker sig motstånds-/stödområdet cirka 3 millimeter åt båda hållen från det röda strecket. Ett lite konstigt sätt att ange områdets omfång, naturligtvis, då det måttet ändras om jag ändrar upplösningen på diagrammet...

Notera att motstånd-/stödnivåer och vad jag kallar för "kritiska nivåer" inte nödvändigtvis är samma sak. En motstånds-/stödnivå uppstår på grund av omsättning i området eller en Fibonacci-nivå (och dylikt), medan en "kritisk nivå" anger att ett Elliott Wave-scenario högst sannolikt är utslaget om den nivån infrias (detta gäller både impulser och korrektiva formationer).

Fig. 09 - Från stöd till motstånd.

Från stöd till motstånd.

Figur 09 visar hur Fibonacci-nivåer går från att vara stödnivåer till motstånd i Dow Jones under juli/augusti i år. Se hur 61,8%-nivån testas och är stödjande under de första 4 handelsdagrna från toppen. Se även hur MA21 (röda kurvan) är ett viktigt stöd/motstånd. 61,8%-nivån blir sedan ett mostånd under den näst sista handelsdagen i diagrammet. 50%-nivån är inte riktigt lika tydlig i dagsdiagrammet, då den passeras ganska raskt, den blir sedan ett viktigt motstånd. 38,2% är är ett av de tydligaste exemplen på hur viktiga nivåer utgör både stöd och motstånd, se hur den går från att vara ett stöd till att bli ett motstånd direkt efter genombrottet, på den tredje sista handelsdagen i diagrammet är den dock återigen ett stöd, tillsammans med 23,6%-nivån, dock.

Vad beror omvandlingen från stöd till motstånd (och tvärtom) på?

För det första, Fibonacci-nivåer skiftar roll i princip omedelbart. Så snart en nivå har passerats åt något håll, brukar den utgöra motsatsen av sin tidigare uppgift, vilket man ser i de ovanstående graferna. För det andra, när ett stöd bryts inleder blankare negativa positioner, samtidigt som de som inte klarar av att sälja med förlust eventuellt kommer att stänga sina positioner i närheten av det tidigare stödet, vilket alltså skapar mer säljtryck och befäster nivån som motstånd. När ett motstånd blir ett stöd är processen den omvända, det tidigare säljtrycket vid nivån, inklusive blankare och försiktiga investerare som villa tillbaka sina pengar, absorberas helt och hållet. Ofta testas det nya stödet senare, och ett utbrott från nivån kan bli våldsamt då investerare som har bevakat nivån går in.

Formationer.

Fig. 10 - Massiv "Inverted Head and Shoulder" i Nikkei 225, Japan.

Head and Shoulder.

Så kallade "Head and Shoulder"-formationer och inverterade sådana är bland de populärare formationerna. Det är dock viktigt att lära sig ett antal saker om en HS-formation för att kunna utnyttja den på rätt sätt. Det räcker nämligen inte med att konstatera ett visst utseende, man måste göra åtminstone två andra åtgärder också. De är 1) att man kollar Elliott Wave-läget, och ser om en uppgång/nergång från den andra och sista skuldran är möjlig. Sedan måste man göra en beräkning av armens längd från utbrottet. Varför bör man beräkna armens längd? För att få en uppfattning om det är värt risken att ta en position i objektet.

Hur gör man en korrekt HS-beräkning? Man tar distansen mellan a) den genomsnittliga nivån av skuldrorna och b) huvudet, sedan adderar man den distansen till den genomsnittliga skuldernivån. Figur 10 visar en inverterad huvud-skuldra-formation (IHS) i Nikkei 225 i Japan, som jag framgångsrikt beräknade och tradade på, i princip hela vägen till toppen av våg 3-3, den säkraste distansen.
Här är beräkningen:
Skuldrans genomsnittsnivå -> (Toppen från 2002-05 + Toppen från 2004-04 ) / 2 -> 12081,4 + 12195,7 / 2 = 12138,55 punkter.
Distansen mellan skuldran och huvudet (botten 2003-05) -> 12138,55 - 7603,76 = 4534,79 punkter.
H-S-distansen adderad till skulderlinjen -> 12138,55 + 4534,79 = 16673,34 punkter.

Hur väl stämde detta? Relativt väl. Efter att Nikkei 225 gjorde färdigt den större andra vågen som utgjorde den andra skuldran, inleddes en tredjevåg uppåt. Dess riskfriaste del, våg 3 förlöpte ända till 16777,4 punkter, en ganska liten distans från den beräknade delen. Därefter inleddes en stor "expanded flat" i indexet, som dock satte nya highs under B-vågen. Likväl, hela utbrottet (våg 3) från den sista skuldran (våg 2) blev väldigt bra beräknat med den här metoden. Jag lyckades stänga min position med god vinst på samma dag som Nikkei 225 toppade, mycket tack vare HS-beräkningen.

Stigande eller fallande kil.
Stigande och fallande kilar i högre omsatta objekt är nästan alltid någon form av diagonell triangel, som jag beskriver i sektion 1. Elliott Wave Theory. I för lågt omsatta objekt är formationen inte särskilt pålitlig, enligt mig.

Trianglar.
Triangulära formationer leder i teorin till utbrott åt något håll. När trianglar inte leder till utbrott, så är det i majoriteten av fallen så att man inte har en Elliott Wave Theory-triangel. EWT-trianglar är de enda som leder till korrekta utbrott. Därför använder jag sällan triangeln som den är definierad av klassisk TA, den är helt enkelt för opålitlig i mitt tycke.

<<< Föregående sektion >>> | <<<Nästa sektion >>>

Följ EWT Investing på Twitter & Facebook:

Realtidsverifiering av hemsidans SSL-certifikat:
SSL Certificates

Disclaimer: All information som tillhandahålls på denna hemsida eller på någon annan av EWT Investings internetdomäner och hemsidor utgör varken rådgivning eller rekommendationer utan har endast ett upplysande och utbildande syfte. Om någon information som EWT Investing tillhandahåller (i vilket sammanhang som helst) används som grund för ett investeringsbeslut, så sker det investeringsbeslutet och därpå följande handlingar på Läsarens (en person som besöker hemsidan/-orna) egen risk. Läsaren bör vara medveten om att handel med finansiella instrument alltid innebär ett risktagande. Ditt investeringskapital kan såväl öka som minska i värde och det finns inga som helst garantier för att du får tillbaka det investerade kapitalet. EWT Investing kan inte heller garantera eller ta ansvar för att någon information som vi tillhandahåller är korrekt - dock är vår ambition att ge er det absolut bästa vi kan prestera och att öka vår kapacitet och vår kunskap kontinuerligt.

©2005-2017 EWT Investing